Massor

MASSOR

 

Visst e d härligt att stå mitt i smeten

å va n del av massa njuta enheten

i d mullrande myllrandet

inga individer vi står på vågen rider

går i tågen skrider

medan verklighetsuppfattningen glider

när vi ser skalle efter skalle

inga fötter vilket rycker undan rötter

så alla blir lika

inga fattiga eller rika ingen ger vika

bara följa böljan i 1 hav utan krav

som går ner n oktav till n koloss av oss som går loss

 

Massor som rör sej å låter

har saker för sej

sjunger skrattar gråter

massor i rörelse förförelse

som rasslande mynt i kassor

människor gör sej i massor

 

Här i massan är jag någon men ändå ingen 

mänskliga sköldar kring en 

nävarna sluter ringen

alla är för handlingen

skyddad av mängden ropar spräng den häng den

förnuftets dörr står öppen stäng den

massor vinner i längden enat led ingen uthängd än

som n kåranda jag får-anda

allt går-anda dölja spår-anda

så länge ingen beblandar å klandrar moralen som galen

vi och inte jag-tribunalen legitimerar valen

krossa rivalen med tunga arsenalen

ja d e läskigt men mäktigt

jag lyssnar andäktigt

på ramsorna från klacken

strån av röster läggs till stacken

hypnosen, psykosen, haussen 

slaget som måste slås sen

alla dessa fanor och klaner med vanor

gamla anor som brås än

fråga vem du vill svaret kan du nog förmoda

d e dom andra som är dom onda och vi som e dom goda

å mobben rusar trägen benägen i alla lägen 

å frågan hänger kvar

har vi lärt oss nåt på vägen